G har nu varit där en vecka och spenderat den mesta tiden på sjukhuset. Dom flesta nätterna har han också sovit där, vilket betyder 1-3 timmars sovnätter då farfar behövt mycket hjälp. Så ja, En ganska tung vecka har det varit men dom ser iallafall att Farfar sakta men säkert blir bättre :)
Imorgon ska dom prata med läkarna och fundera över om han kan flytta till sjukhuset i Tokat som bara är ca 20 km från var dom bor. Nu har dom ganska lång väg att köra så slipper han närmare så kan dom iallafall åka hem och vila upp sig.
Jag minns också hur nervös jag var över att träffa farföräldrarna eftersom jag visste att dom var dom viktigaste i G:s familj som jag skulle träffa. Men dom var superhärliga och farfar hade alltid ett leende på läpparna! Så pigg och krya som dom var skulle jag aldrig trott dom var 90 år.
Efter första operationen då G ännu var här höll han på videosamtala med fastern och farfar pratade aningen nyvaket i bakgrunden att han ska dansa på vårt bröllop, haha. Det hoppas jag verkligen att han gör!
Och som jag saknar min G.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar