Vila i frid

I Torsdags bestämde Gökhan sig för att ta bussen följande dag till Didim och komma hem på tisdag så att han inte missar allt för mycket av skolan och skulle tillbringa första julen här. Hans pappa skulle stanna i Tokat så att han kunde åka.
Läkarna hade sagt att hans farfar ännu behöver stanna 1 vecka på sjukhuset och sen få åka hem om han fortsätter bli bättre.

Inatt reste G alltså 15 timmar med buss och kom fram till Didim imorse. Igår var det så jobbigt för honom att säga hejdå till farföräldrarna så jag ville bara dit och vara nära honom. Imorse däremot då han ringde lät han så glad och han önskade att jag varit där också då det var soligt och varmt (i Tokat har det ju varit minusgrader) och det kändes så skönt att höra honom glad.

En stund senare dog hans farfar.

Jag kan inte förstå hur svårt det är nujust för honom och det känns så hemskt att sitta tusentals kilometrar ifrån nån man älskar som förlorat en som betytt mest i livet.

Han fick iallafall spendera två veckorna på sjukhus med hans farfar. Även om det har varit jätte tröttsamt och tungt så var det det finaste han kunde göra och dom fick säga hejdå en sista gång.
Vila i frid dede!