En torsdag som denna

Det blev ingen vidare sömn inatt så det kändes lite motigt att stiga upp klockan 7 för att hinna med ett axelpass. Passet drog vi undan på 35 min med bla. militärpressar, stående och sittande haltellyft åt sidan och framåt. En sista övning också för baksida axlar.

Sen bråttom iväg till personalmöte. Jag påminde morsan igår att jag svänger in till lepplax och hämtar upp henne innan så hon ska vara klar då.
När jag kom fram fick jag stå och knacka på dörren och tillslut öppnar en yrvaken morsa dörren och undrar varifrån jag kommer?! Själv undrade jag varför hennes hår stod åt alla håll och varför hon fortfarande gick runt i pyjamaskläder.

Jag fick helt enkelt knäppa av kaffekokaren som hon nyss satt igång och bestämt sätta henne i bilen och köra vidare i lagom överhastighet.

Tillbaks i Lepplax for jag iväg på en pw. Bestämde mig för att ta en lite längre väg vilket jag bittert fick ångra. Helt plötsligt gick solen i mörka moln och regnet började hälla ner. Jag fick sätta benen på ryggen och sprang till bykyrkan och satte mig under tak. Jag är absolut inte rädd för regn men jag har varit förkyld i snart två veckor och ville ogärna bli ännu sjukare.

Försökte få en nödräddning och skickade på syskonens whatsupchat om nån är i närheten. När ingen svarade och regnet såg ut att ge med sig 35 olidligt långa minuter senare traskade jag vidare.
5 minuter senare hällde regnet ner igen och så var benen på ryggen ännu en gång. Denhär gången sprang jag hela vägen hem! Lillbrorsan ringde dock och erbjöd skjuts hem på cykel. Så vänligt!