Ögonen på vägen, inte mobilen

Jag vet att jag själv ofta tagit upp mobilen i handen och ringt nån eller svarat medan jag kört men att skriva meddelanden är ändå något jag försökt låta bli så långt som möjligt, samma gäller om jag vet att nån annan kör bil så undviker jag att messa personen just då.

Men börjar jag tänka efter så är jag rent ut sagt livsfarlig i trafiken sekunderna jag tittar ner för att leta efter rätt kontakt, även fast jag kikar upp varannan sekund och har saktat ner betydligt.

Idag trodde jag att mitt sista andetag var draget. Lite så att livet flashade förbi i en enda tanke.
Denhär gången körde jag däremot i helt lagom hastighet och med båda ögonen på vägen, tills jag märkte hur den mötande bilen körde allt längre över till min sida av vägen och jag blev helt handlingsförlamad och glömde totalt var tutan låg.
I sista stund svängde jag ner från vägen ut i dikskanten som lyckligtvist inte var djupt men tillräckligt för att få magen att hoppa upp i halsen när jag lyckades på ordning på bilen och upp igen.

I all uppståndelse hann jag ändå se skymten av kvinnan som körde. det var ingen panikslagen syn jag fick se utan hon hade ögonen neråt, troligtvist med mobilen i handen. Högst antagligen är hon ännu lyckligt ovetande om vilken olycka hon nästan förorsakade genom att titta ner dom ynka 3-5 sekunderna.

Så snälla ni, sätt mobilen på ljudlös medan ni kör och låt bli att checka den. Om ni inte är rädd för ert eget liv, tänk för all del på era medmänniskor. Och ja, dethär var också en läxa för min del!