See u soon

Läget i Turkiet ändrades ännu en gång så sent igårkväll körde jag G till tåget.
Jag vet faktist inte om mitt humör börjat påverkas mer av yasminelle men dom senaste veckorna har jag haft allt för lätt att gråta då jag annars inte gör det, så igår var inget undantag.
Timmarna man bara sitter och väntar att man måste åka iväg till stationen är ändå alltid jobbigaste, när man väl vinkat hejdå så känns det lättare, iaf dom gånger man vet säkert att det bara är för en liten tid.

Värre har det ju varit som vintern då han bara hade 3 månaders visum och man inte visste när eller om man skulle ses igen. Samma sak alla gånger då jag åkt hem från Alanya och inte varit säker att han är där nästa gång.. Men på nåt konstigt vis smyger ännu samma känsla fram nu även om situationen är annorlunda, därför har jag fortfarande så svårt med att vinka av honom. Jag måste bara lära mig att förstå att han faktist kommer hem igen!

Också det faktum att jag är oroar mig för att nåt ska hända i Turkiet under tiden han är där och att denhär resan kan bli riktigt jobbigt för honom och jag kan inte göra nånting härifrån.
Men jag hoppas allt går bra och att hans farfar (Som är hans viktigaste förebild och som han växt upp hos) ska bli bättre och att dom får mer tid tillsammans.

Här hemma då igen är det såklart tystare än vanligt, men jag ska verkligen försöka njuta av all egentid jag får. Eller ja, Gypsy är ju fortfarande här och gör mig galen om vartannat, men Oj så tacksamt att ha henne ibland ;) Och att ha en hel hög fantastisk familj och vänner som alltid är tillgänglig gör ju att det aldrig känns riktigt tomt ändå.

Nåja, idag är jag helt ledig och tänker bara ta det lugnt, läsa bloggar, kolla lite PH avsnitt och möjligtvist ta mig till gymmet! :) Ha en fin dag!